vitastenar

Hej. Jag har läst ut Flugornas herre, och sitter just nu och funderar på sista frågan. Tar en paus. Jag lyssnar på en av världens finaste låtar och blir alldeles tårögd. Så fin låt, ni ska få höra den :'). Jag minns första gången jag hörde den. Jag Felizia och Lise var på väg till Marina, vi hade hyrt en film, Twilight. Hmm...fina minnen. Jag längtar till sommaren. Vet ni vad? Halva terminen har gått! Om ett halvt halvår har jag gått ut grundskolan (=. Det är mycket som rör sig i mitt huvud nu... (: Men jag är lycklig...jävligt lycklig :') Om jag tänker efter så känns det som det har hänt super mycket under den senaste tiden... inom mig. Jag tror jag känner mig själv bättre... Det känns lite skumt att jag sitter och skriver det på den här bloggen, varför? Fråga mig inte. Vet ni vad jag hatar? Alla dessa gymnasierykten! De tragglar sig in i mitt huvud och tar död på minst en 1/5 del av mina hjärnceller. Jag tänker från och med nu inte lyssna på vad andra säger om var jag skulle passa in eller var de tror att jag skulle trivas! Ingen kan svara på det förutom jag själv. Jag vet att jag inte kan få en blandning av dessa skolor... utan jag måste välja en utav dem. Och vare sig jag börjar så kommer jag att vara Kanel. Punkt slut.

Längtar inte ni till det svala glittrande vattnet, eller de söta små syrliga jordgubbarna som man kan för äta sig på? Eller vad tycks om den ljumma vita sanden som möts mot de mjuka klipporna, och solen som sätter sig på huden? Jag är kär i sommaren.

Lova mig att njuta av livet så gott det går. Skolan kan ta död på en, men jag kan lova er att det inte är långt kvar! Ta hand om er.

Kanelpussar.



Lyssna!